upp å ner
mm, livet känns lite upp och ner just nu, ena stunden lyckligast i världen å sen livrädd å ledsen.
Jag trodde på riktigt inte att jag kunde bli kär, jag var nästan inställd att få leva mitt liv på egen hand. Det kändes helt okej, jag brukar ju ändå aldrig orka umgås med någon under en längre tid...
1 augusti 2009
En helt fantastisk dag såhär i efterhand :)
Jag och syster var bjuden på en fest till en bekant. Det va en lite mindre fest för han hade en norsk kompis som skulle komma på besök.
När jag först såg A tänkte jag inget speciellt, han såg inte riktigt ut som jag hade föreställt han, men det hade ju ingen betydelse. Senare skulle dom äta middag så jag och E satt med vid bordet. Den där norrmannen, A, verkade knäpp! Han verkade vara en sån kille som bara tog hem tjej efter tjej..
Senare på kvällen kom det lite mer folk, och under ett tag så hade jag ingen direkt att prata med så jag började prata lite med A.
Senare for vi ut på stan å A följde med oss.
Jag är verkligen inte typen som flörtar ute på krogen, långt ifrån! Men rätt som det var, precis när dom skulle stänga så hände det. Jag gav A en kyss :P Han undrade om jag ville följa med hem till killen han sov hos på efterfest, haha!
Jag sovde ilag med han, och det va verkligen blandade känslor när vi vaknade. Vad fan, jag vill ju inte följa med okända killar hem! Hur skulle jag bete mig där på morgonen? Skynda mig hem, låtsas sova eller bara låtsat som inget? Vi låg och pratade en stund, och han verkade vara en fin kille, problemet va ju bara att han bor 80 mil bort.
Vi träffades en gång till innan han for hem till norge, och efter det höll vi kontakten. Vi har varit hos varann ett par gånger nu, och herregud, jag blir bara mer och mer kär! :) Han är underbar, och det jag känner för A är en känsla som jag aldrig förr upplevt! Känns det såhär så måste det ju bara vara rätt!
Var hos han i norge nu över påsken, och han frågade mig om jag ville flytta dit till han :) Självklart har jag tänkt den tanken tidigare, men det skrämmer mig så fruktansvärt! Måste jag lämna allt i lilla trygga Övik, mitt jobb, min familj, mina vänner..
Bara för att få rensa tankarna lite tänkte jag försöka skriva lite här på bloggen om hur allt går. Om jag någonsin kan bestämma mig osv.
Självklart vill jag flytta, jag vill vara med A hela tiden men det är verkligen ingen liten grej och inget lätt beslut att ta!
Jag trodde på riktigt inte att jag kunde bli kär, jag var nästan inställd att få leva mitt liv på egen hand. Det kändes helt okej, jag brukar ju ändå aldrig orka umgås med någon under en längre tid...
1 augusti 2009
En helt fantastisk dag såhär i efterhand :)
Jag och syster var bjuden på en fest till en bekant. Det va en lite mindre fest för han hade en norsk kompis som skulle komma på besök.
När jag först såg A tänkte jag inget speciellt, han såg inte riktigt ut som jag hade föreställt han, men det hade ju ingen betydelse. Senare skulle dom äta middag så jag och E satt med vid bordet. Den där norrmannen, A, verkade knäpp! Han verkade vara en sån kille som bara tog hem tjej efter tjej..
Senare på kvällen kom det lite mer folk, och under ett tag så hade jag ingen direkt att prata med så jag började prata lite med A.
Senare for vi ut på stan å A följde med oss.
Jag är verkligen inte typen som flörtar ute på krogen, långt ifrån! Men rätt som det var, precis när dom skulle stänga så hände det. Jag gav A en kyss :P Han undrade om jag ville följa med hem till killen han sov hos på efterfest, haha!
Jag sovde ilag med han, och det va verkligen blandade känslor när vi vaknade. Vad fan, jag vill ju inte följa med okända killar hem! Hur skulle jag bete mig där på morgonen? Skynda mig hem, låtsas sova eller bara låtsat som inget? Vi låg och pratade en stund, och han verkade vara en fin kille, problemet va ju bara att han bor 80 mil bort.
Vi träffades en gång till innan han for hem till norge, och efter det höll vi kontakten. Vi har varit hos varann ett par gånger nu, och herregud, jag blir bara mer och mer kär! :) Han är underbar, och det jag känner för A är en känsla som jag aldrig förr upplevt! Känns det såhär så måste det ju bara vara rätt!
Var hos han i norge nu över påsken, och han frågade mig om jag ville flytta dit till han :) Självklart har jag tänkt den tanken tidigare, men det skrämmer mig så fruktansvärt! Måste jag lämna allt i lilla trygga Övik, mitt jobb, min familj, mina vänner..
Bara för att få rensa tankarna lite tänkte jag försöka skriva lite här på bloggen om hur allt går. Om jag någonsin kan bestämma mig osv.
Självklart vill jag flytta, jag vill vara med A hela tiden men det är verkligen ingen liten grej och inget lätt beslut att ta!
Kommentarer
Trackback
